Bieber Fois - Heart stealer

 

Luke tog min hand över bordet. "Du bjöd ju med mig på fest förra veckan, så jag undrar om du vill hänga med på min vän Tom's fest imorgon?" Jag kollade in i hans mörkbruna ögon. "Visst". "Vad bra, en kompis till mig som heter Justin om du vill veta, men i alla fall. Han vill typ träffa dig. Har ju berättat att vi varit vänner länge och sånt" 

 

Dåligt samvete drog sig igenom hela min kropp. Nu berättade han om Justin, och jag snokade för att få reda på vem han sms:ade med och så var det bara en vän.

Det var tur att det var varmare utomhus än det var i Luke's bil. Jag hade klätt mig i en ganska kort småblommig klänning, eftersom jag inte var säker på hur uppklädd jag skulle vara inför festen Luke bjudit med mig till. Ett par svarta och glansiga loafers satt på mina fötter. Då jag upptäckt ett skoskav innan jag blivit hämtad hade inte att par skor med högklack varit något alternativ. Jag drog fingrarna över mina tre silverfärgade armband, detaljerade med varsin symbol. 

 

Mitt huvud fördes åt Luke's håll, han var lätt klädd i en grå rutig skjorta och ljusa jeans. 

 

Att det redan var helg förvånade mig inte, veckan hade gått så väldigt fort. Men något som inte hade gjort det var mina tankar. De var fortfarande kvar på samma ställe. Stället då jag och Luke kysstes. Kanske hade kyssen återupprepats i mitt huvud men inte i verkligheten. Skulle vi någonsin kunna bli något? Eller skulle det stanna vid vänner.

 

Vi steg ur bilen och följde en stenlagd stig mot husets ingång. Husets storlek var normal för de som bodde i Malibu och hade utsikt mot havet. Andra skulle säga att det var enormt, medan andra hållt med om att det var  normal stort. Huset var ganska likt det jag bor i. Det enda som skiljde de åt var färgen som var brun, mitt är vitt.

 

Luke log mot några, nickade mot några och gjorde handslag med några. Jag gick mest efter honom och sa ett blygt "hej" efter att Luke presenterat mig. 

 

*

 

En timme hade snart gått och jag var ganska uttråkad. Det fanns ingen jag kände men heller ingen jag inte hade hälsat på. Eller? På andra sidan rummet gick nu Luke fram till en kille och hälsade. Man kunde se att de var bra vänner på hur de pratade med varandra. Kunde det vara Justin? Som Luke skulle presentera mig för? För någon Justin hade jag ej hälsat på tidigare.

 

Jag visste inte hur han såg ut och det gjorde inte det lättare för mig att se när han hela tiden drog ner sin luva framför anisktet.

 

Mina fötter började röra sig mot dem. Men innan jag knappt hunnit närma mig så vände sig "Justin" och gick ut till altanen. Jag vände också snabbt och gick för att hämta något att dricka istället.

 

Drickan som faktiskt inte innehöll alkohol, vilket gjorde mig förvånad, det var trots allt en fest med endast tonåringar. Kanske hade ingen hunnit "spetsa" den än. I alla fall tillförde den inget speciellt under stunden. Ingen lättnad av det uttråkade humöret jag fortfarande behöll.

 

Jag bestämmde mig för att gå ut till altanen. Den var nog nästan tom, förutom "Justin" jag hoppades stöta på där. Han kanske kunde fixa festen's något tråkiga stämning.

 

"Hej, jag är Jaden" sa jag och drog av mig skorna samtidigt som jag satt mig ner vid poolkanten. "Du måste vara Justin" fortsatte jag efter att jag precis som han doppat ner fötterna i poolen.

 

Det var mörkt ute och jag kunde inte tyda hans ansikte när han vände sitt ansikte mot mig. "Ja, det är jag"

 

"Så hur känner du Luke?" startade jag våran konversation.

 

*

 

Min mage gjorde ont och mina armar slöt sig om den medan jag fortsatte att skratta åt vad Justin nyss sagt. Han gjorde det samma, även om det var hans egna skämt. Nu fortsatte han att prata med sin hesa röst jag inte kunde motstå. Och jag visste att jag kände igen den från någonstans. Men vart visste jag inte.

 

En lampa på huset tändes. Och siluetterna av Justin's profil syntes. Han hade än snygg profil, något ut av det sexigaste jag visste. Killar med snygga profiler, fina leende och gärna synliga kindben och käkben.

 

Fjärilar i magen var inte det enda jag hade just nu. Ett leende befann sig på mina läppar och det var inte lätt att tona ner. Jag hade pratat med Justin i över en timme och det kändes bra. Vi hade fått bra kontakt, jag pratade med honom som vi känt varann sen vi föddes, även om han lika så som Luke var ett år äldre än mig.

 

Att vi inte sett varandras ansikte än spelade ingen roll. Allt var bra, och kändes konstigt och nästan lite för bra. Var det bara jag som kände så?

 

"Har du sett videon med den ... förlåt ... överviktiga kvinnan som sjunger och ..." ... "ramlar av bordet hon ställer sig på, jodå!" sa jag och avslutade Justin's mening. 

 

Att vi hade mycket gemensamt fanns det ingen tvivel på. Jag kunde känna att Justin log. Mina känslor var dock konstiga, inget negativt. Men jag kunde inte beskriva det, jag hade inte känt så här förut. 

 

Vi blev tysta ett tag och båda kollade upp mot himlen. "Vad vackert det är" utbrast Justin.

 

"Det är ju kolsvart!" svarade jag. Justin började fnittra och jag kunde inte annat än göra detsamma. 

 

En röst som sa "Så ni har träffats" kom från altan dörren. Luke. Tanken slog mig att jag hade tänkt på honom hela dagen tills jag började prata med Justin.

 

Jag ställde mig upp och tog mina skor i min vänstra hand. Mina steg var mot Luke's håll och samtidigt som jag gick svarade jag honom. "Japp"

 

Luke's ansikte kunde jag se, han stod under lampan som tidigare tänt. Nu kom även Justin och han drog ner sin luva. Den här gången inte framför ansiktet. Utan så att jag fick en möjlighet att se hans ansikte.

 

Jag var inte säker på om jag gapade så jag bet mig i läppen. Det var Justin Bieber jag pratade med hela tiden. Inte konstigt jag känt igen rösten. Eller lite faktiskt. Jag hade aldrig direkt lyssnat på hans musik utan bara sett han i någon tidning, sen lagt märke till att han var söt. 

 

Men det var inte allt. Han log mot mig när jag kände att mina kinder hettades upp. Hans bruna hår låg lite slarvigt åt sidan och hans hasselnötsbruna ögon glittrade. Han var inte bara söt. Snygg,fint leende och ... Perfekt. Jag började förstå hans fans lite. Justin, hans personlighet, hans utseende och ja, allt annat snurrade runt i mitt huvud och då la jag märke till det. Faktiskt var det inte bara jag som kollade på honom. Hans ögon stirrade nästan på mig och drogs snabbt upp och ned, sen tillbaka till mina ögon och vi båda log. 

 

"Faktiskt så fick vi aldrig hälsa riktigt" sa Justin och sträckte ut sin högerhand. Vi sade våra namn och höll kvar greppet om varandras händer ett tag. Tills Luke började titta på oss konstigt och vi släppte sakta.

 

 

*

 

Luke skulle även köra Justin hem från festen, eftersom de bodde ganska nära. Och jag borde nästan helt andra hållet. Så Luke gjorde mig en extrem tjänst genom att ta mig hem.

 

"Nu när du och Luke dej... jag menar är så bra vänner och vi har ju snackat lite så kan vi väl byta nummer." Justin räckte mig sin mobil från baksätet där han satt. 

 

"Såklart" Och sen skrev jag in mitt nummer på hans mobil och han likadan i min. 

 

Jag klickade mig in på kontakter och bläddrade ned till Justin's namn. Det stod Justin endast. Inget efternamn. Men ett ... hjärta.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Ursäkta att det dröjt så. Hoppas ni gillade kapitlet och kommentera nu en massa!!!

 

 

 

 

Känslor blandade med lättnad och en del besikvna träffade mig. Fast ett par sms och några flörtiga kommentarer betyder inte att man är något vilket jag visste. Kanske var det bäst att så också.

Luke och jag bestämde att åka hem till mig och kolla på film. Min mamma var inte hemma, utan iväg på en resa som inkluderade endast arbete. Det kändes bra att jag inte behövde var ensam hela kvällen. Dock hade jag inte kunnat undvika leendet Luke hade gett ifrån sig varje gång han fått ett nytt sms. 

Jag hade ju faktiskt aldrig frågat om han hade en flickvän eller om han hade något på gång ... Jag hade bara tagit   förgivet att han inte hade det. Eller snarare hoppats.

Mitt vänstra ben började vibrera. Långsamt lyfte jag upp mina ögonlock och placerade min hand på fickan av mina shorts, men snart kröp den in innanför och jag drog upp mobilen. 

 

En värme som inte kom från täcket omslöt mig, tanken slog mig att gårdagens kläder fortfarande satt på och snart tittade jag ner mot min mage. Värmen kom från Luke som jag låg tätt intill och hans ena arm låg runt mig.

 

Försiktigt reste jag mig upp ur sängen utan att ge ifrån mig ett läte. Det ända som hördes var Luke's tunga andetag. Jag kollade på honom och log, innan jag vände mig om och gick mot badrummet.

 

Jag borstade mitt hår, klädde på mig en svart byxdress som jag knöt bandet i midjan på. Tänderna fick en snabb borstning och ansiktet fick några smink lyft.

 

Min mobil låg på en hylla i badrummet, jag la den i min hand. Det var Raina som hade skickat ett meddelande och väckt mig. ''Tack, du är bäst! Vaknade nyss och inte själv... Igår var den bästa dagen någonsin!!!'' Jag log, faktiskt så hade jag lyckats. Men det var först nu som jag började tänka tillbaka på min gårdag.

 

Det var lika fint varje gång, när Noah i The Notebook förfinade de hus hans livs kärlek, Allie mycket högt älskade. Jag log och levde mig lite smått in i filmen. Tills någon långsamt tog tag om min hand. Att denna någon var Luke stämde. Han smekte nu min hand med sin tumme och ett nytt leende påbörjades på mina läppar.                               Jag vände huvudet för att möta Luke's blick. Sen närmade han sig i en mjuk kyss. Min hand släppte hans och placerades runt hans nacke. Ett ljud från Luke's mobil avslutade snabbt kyssen. Men det lät inte honom tona ner leendet han tidigare haft. Vem var det som till och med fick honom gladare än jag? Som till och med fick lov att avsluta våran kyss? Luke hade i varje fall bett om ursäkt innan han lagt mobilen i handen och besvarat de inkommande meddelandet.

 

"Ska vi gå ner och göra lite frukost?" frågade Luke. Som satt på sängkanten. Jag nickade och så gick vi ner till köket.

 

Med hjälp av en kniv delade jag jordgubbarna från kylen och Luke gjorde pannkakor till. "Jag försökte i alla fall" sa han hänvisat till pannkakorna. "De är ju perfekta!" sa jag förvånat och såg på de hjärtformade pannkakorna. Luke besvarade mig med ett nöjt leende.

 

Vi tog med oss allting ut till altanen och satt oss ned på varsin solstol. Solen var inte framme och det var ganska fuktigt i luften. Men något regn hade det inte än kommit, fast en del kyla och jag var endast klädd i kort runt både armar och ben. "Fryser du? Ska jag gå upp och hämta en extra tröja till dig?" sa Luke och gav mig en frågande blick. "Gärna".

 

Jag kollade snabbt mot poolen. Men ett sms-ljud vände mitt huvud mot Luke's stol där han lagt sin mobil. Skulle jag kolla? Han kanske redan hade en flickvän? Fast den Luke jag kände skulle aldrig göra något sånt. Men han kan ju ha förändrats, jag kände ju inte honom så bra längre.                                                                               

Utan att tänka mer på saken böjde jag mig fram för att nå hans mobil. Jag klickade på knappen i mitten och på skärmen stod det "Justin".

 

Va? En kille, jag förstod inte. Så jag låste upp mobilen och gick in på meddelande.

"Hon är typ perfekt"

"Henne vill jag träffa!"

"Hitta en egen tjej!"

"Haha, bro, du vet att jag aldrig skulle göra något för att ta din tjej i från dig."

"Klart!"

"Men Luke du verkar kär"

"Rolig du är, vi har inte setts på flera år"

"Jag säger bara lycka till, behöver du något säg bara till" var det senaste meddelandet.

Luke hade alltså sms:at en annan kille om mig. Men vem var Justin? Han hade aldrig tidigare nämnt honom.

"Här har du" sa Luke och avbröt min tankar. Han sträckte fram en stickad tröja i marinblått som jag snabbt drog över min byxdress. Tur nog hade jag hunnit lägga tillbaka hans mobil innan han kommit ner. Men han skulle ju inte märka att han fått ett nytt meddelande, då jag redan hade öppnat det senaste.

 

 

*

 

Det var äntligen helg och Luke hade bjudit ut mig på en middag. Temat var italienskt, vilket man nästan kunde ana av doften från restaurangens kök. Luke drog ut en stol åt mig, jag log och satt mig sedan ner.

 

Båda beställde spaghetti bolognese och varsin cola att dricka. Vi pratade på ett tag och sen kom maten och vårat snack fortsatte.

 

Ett skämt från Luke's sida gav oss båda ett skratt efter att vi avslutat maten. Jag kollade ut genom fönstret höger om mig och det var mörkt ute. Gatlampor lyste dock upp och luften var fylld av dimma. Ja, det hade varit kallt de senaste dagarna och jag hoppades på mer värme.

 

Luke tog min hand över bordet. "Du bjöd ju med mig på fest förra veckan, så jag undrar om du vill hänga med på min vän Tom's fest imorgon?" Jag kollade in i hans mörkbruna ögon. "Visst". "Vad bra, en kompis till mig som heter Justin om du vill veta, men i alla fall. Han vill typ träffa dig. Har ju berättat att vi varit vänner länge och sånt" 

 

Dåligt samvete drog sig igenom hela min kropp. Nu berättade han om Justin, och jag snokade för att få reda på vem han sms:ade med och så var det bara en vän.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera. Skriv vad ni tycker nu. Gillade ni att Luke's sms kompis hette Justin eller?

 

Jag skulle göra något åt detta senast imorgon.

Efter lektionen fann jag Luke's arm att dra mig åt i följe av att hans ansikte mötte mitt. ''Hej'' sa jag snabbt. ''Du har väl märkt den konstiga stämningen mellan Cody och Raina. Luke nickade. ''Vill du fixa det?'' För jag har en plan...

I punktform hade jag förklarat för Luke hur vi skulle lyckas få tillbaka min bästa vän och hans ''tillsammans'' igen. Luke hade nickat till svars och skoldagen hade fortsatt som vanligt. 

Vi skulle fixa en dejt åt dem. Men det skulle ingen av dem faktiskt veta om. Även om det var måndag skulle det funka perfekt då vi hade ledigt från skolan under morgondagen, eftersom de som inte att hade hittat något college de ville söka in på skulle få lägga sin tid på det.

Klockan var snart fyra och detta skulle vi hinna fixa ihop snabbt. Jag ringde upp Luke och han svarade genast. 

''... så det enda du behöver göra är att förklara för Cody hur allt ligger till. Ja, eller du vet vad jag sa. Och sen skickar jag dig ett meddelande när du ska köra'' avslutade jag med.

Snart ringde jag även upp Cody, jag kände mig en aning nervös. Jag gillade faktiskt inte att ringa någon, det kändes alltid pinsamt. Till och med om jag bara ringde Raina, så tyckte jag att över telefon fick det alltid en tendens att låta mer spänt.

''Yes!'' sa jag och knöt ihop min näve. Steg två i min plan hade lyckats, dock hade Cody låtit lite tveksam. Han hade precis fått en ''tillsägelse'' ut av Luke på grund av sitt tidigare beteende, och jag hade nyligen övertalat honom att gå ut och shoppa på mig eftersom att jag skulle på date. Vilket inte var sant. Jag hade även tryckt in att jag behövde en killes åsikt.

 

Vi hade bestämt oss att mötas utanför Chanel affären på Rodeo drive.

''Hej'' sa jag mot Cody som närmade sig. Han nickade och kollade ner i marken. Hans blick drogs snabbt upp igen och han kisade mot mig , då solen stod högt på himlen och lyste starkt. Cody's händer återvände till fickorna på jeansshortsen. 

''Är du okej?'' frågade jag och syftade på det om han och Raina. ''Så du har hört'' svarade han och log lite smått. Jag småskrattade. ''Bästa vänner du vet'' 

 

Jag höll i en smoothie i högerhand som jag hade hunnit snappa åt mig under våran shoppingrunda. ''Ska vi ta en titt här'' sa jag och pekade mot affären bredvid mig. 

Vi gick runt och jag drog fram en vit klänning som hade ett band på ena axeln och en extra tygbit hängande ner från axeln till midjan.

''Den är väl fin!'' sa jag och log mot Cody.

''Visst, den passar du säkert bra i''.

''Det hade nog Raina också gjort!'' sa jag och Cody svarade kort därefter.

''Jo, absolut. Hon är fin i allt'' fick han fram och lät lite nervös.

Jag kunde se att han gillade henne så fort hennes namn kom upp i en konversation. Och han hade berättat att han var ledsen för allt han sagt och jag trodde honom. Hans ögon visade att han talade sanning.

 

*

 

Några timmar senare var jag hemma och hade fixat mig av någon anledning. Det var ju trots allt inte jag som skulle på dejt. 

Tiden var perfekt. Solen skulle snart gå ner och deras date skulle bli perfekt framför den. Jag tog mina nycklar till bilen och skyndade mig ut.

Raina kom ut från sitt hus och satt sig i bilen. Hon hade klätt på sig klänningen som jag tidigare sagt till Cody att jag skulle ha och sen hade hon själv matchat den med ett par skor och lite accesoarer.

Vi behövde inte köra långt för att komma fram till stranden. Raina hade varit glad, glad över att Cody bett om ursäkt men hon visste inte vad som nu väntade henne. Jag stannade bilen.

''Raina, vi ska inte till någons fest. Du ska gå av här och möta någon vid kullen'' sa jag och pekade åt vänster.

Raina log, jag kunde se att hon någorlunda visste vad som väntade.

''Du menar väl kullen vi alltid brukade sitta och prata vid?'' Jag nickade och följde sedan Raina med blicken när hon gick mot stranden och sedan svängde.

''Hej'' sa en röst bakom min bil, jag hoppade till och vände mig. Men lungade ner mig när jag såg att det bara var Luke. Han hade kört Cody till han och Raina's date, med Cody's bil som bestämt. Men den bilen skulle behövas för dem att komma hem. Luke hoppade nu istället in i min bil. 

Några gator från stranden och varken jag eller Luke hade sagt ett ord till varandra. Jag kollade snabbt åt sidan och kunde tydligt se Noel kyssa en mörkhårig tjej. 

Känslor blandade med lättnad och en del besikvna träffade mig. Fast ett par sms och några flörtiga kommentarer betyder inte att man är något vilket jag visste. Kanske var det bäst att så också.

Luke och jag bestämde att åka hem till mig och kolla på film. Min mamma var inte hemma, utan iväg på en resa som inkluderade endast arbete. Det kändes bra att jag inte behövde var ensam hela kvällen. Dock hade jag inte kunnat undvika leendet Luke hade gett ifrån sig varje gång han fått ett nytt sms. 

Jag hade ju faktiskt aldrig frågat om han hade en flickvän eller om han hade något på gång ... Jag hade bara tagit   förgivet att han inte hade det. Eller snarare hoppats.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera. 

Är inte jättenöjd med detta kapitel, men det kommer börja bli mycket mer spännande nu. Det kan jag lova. Era kommentarer har varit nästan värre än min uppdatering, tråkigt nog. Så kommentera nu! Kom igen! 

 

 

Vi hade lagt ut våra badlakan bredvid varandra på sandstranden. Cody reste sig upp och sträckte ut sin hand mot Raina. Hans mörkblonda hår var nästan svart nu när det var blött och hans mun prydde ett snett leende. ''Vill du gå en liten runda med mig?'' Raina nickade först ivrigt. Men lugnade snart ner sig och tog hjälp av Cody's hand för att resa sig upp.

Jag hade rest halva min kropp upp för att se Cody's och Raina's gulliga scen. Nu kollade jag ut mot havet som glittrade när solens strålar reflekterade i vattnet.

''Vad fin du är'' sa Luke plötsligt. Jag hoppade till och vände mig mot honom. Han blev lite generad och tanken slog mig att han antagligen tänkt högre än vad han själv trott. ''... eller ... alltså ... jag menar ...'' stammade Luke nervöst fram. ''Du är också fin Luke'' sa jag och log ned mot sanden. Sen kollade jag upp mot hans fina bruna ögon och log, tills det att jag återigen placerade blicken mot sanden.

 

 

Vitt ... eller svart? Nej, blommigt får det bli. Ett par höga jeansshorts hade jag i alla fall kunnat välja ut denna måndag morgon. Men en blommig tubtopp skulle nog också funka. Jag slängde upp håret i en snabb hästsvans och snurrade sedan runt håret runt bandet och fäste fast det med ett par hårnålar.

Ett läte kom från utsidan och jag sprang ut för att möta Raina som precis kört upp på våran uppfart.

Vi hälsade snabbt på varandra och Raina's guldblonda hår var också uppsatt idag.

 

''Hejsan tjejer'' sa Luke från andra sidan parkeringen vid skolan. Men Cody fortsatte gå mot skolan utan att hälsa. ''Vad är det med honom?'' Raina ryckte på axlarna. Luke kom fram till oss och vi kramade honom snabbt.''Hur känns det med första dagen här på Haven Hill High School?'' sa jag med tillgjord röst. Luke skrattade. ''Jodå, det ska bli kul. Dock hinner jag bara gå här en månad sen vidare till College. Jag log, fast med ett besviket leende. Han skulle bara gå här i knappt en månad, men det var ju bra för honom. På College insökan skulle det se bättre ut att komma från den här skolan. Fast det var inte den korta stunden han faktiskt skulle befinna sig här som oroade mig utan att jag visste inte var han skulle ta vägen när han började på College och kanske skulle det bli som när jag flyttade från New York. Ingen av oss skulle hålla kontakten.

 

Mitt besivkna leende ändrades snart till ett frågande uttryck när jag vände min blick mot Raina. Hon såg ut som att hon höll inne allt hon kände men i själva verket bara ville skrika rakt ut. Hennes blick hann aldrig möta min och lika så hann jag heller aldrig att kommentera saken innan hon tog sig vidare mot skolans huvud entré.

 

Jag stod och diskuterade med Luke innan vi också vandrade mot skolans öppna dörrar som elever skyndade sig genom. ''Vi hörs väl sen då'' sa Luke mot mig samtidigt som han steg in i rektorns rum för att få sitt nya schema.

 

För mig kändes det ganska ovant att befinna sig i skolan, jag hade trots allt gjort skolarbete under perioden i Paris men jag hade ju inte besökt någon skola överhvudtaget.

 

Skåpet jag öppnat så många gångertidigarekunde jag knappt komma ihåg koden på. Men bara fem skåp från mitt fanns Raina's. ''Alltså minns du min kod?'' Ett litet leende spred sig över Raina's ansikte. ''Självklart'' Hon närmade sig mitt öra och viskade fyra siffror.

''Är du okej?'' sa jag plötsligt.

Raina kollade runt om sig innan hon låste sitt skåp.

''Ja, så klart'' ''Jag menar varför skulle jag inte vara det?'' svarade Raina nervöst.

''För att jag vet att det är något med dig och Cody'' sa jag lite irriterat.

Raina's blick drogs mot skolans sten golv. ''Okej då. Jag berättar men första lektionen börjar om två minuter så vi får skynda oss''

Jag följde efter Raina mot ett rum skolans elever använde för att studera i. Som vanligt var det tomt vid den här tiden och våran konversation kunde flyta på utan att någon störde.

 

''Igår, på stranden, när jag och Cody gick iväg så pratade vi om allt möjligt. Vi kunde verkligen prata om allt med varandra och det var exakt som jag hoppats på. Men sen gick vi till en strand bar för att köpa dricka och ja ... Gissa vem vi stötte på?

Jag funderade men kunde inte komma fram till ett svar och ryckte istället på axlarna.

''Jack!''

''Va? Jack? Som i din föredetta...''

''...pojkvän, ja!'' Fyllde Raina i.

Jack gick på en annan skola inte så långt ifrån våran. Han var verkligen killen som inte brydde sig om en tjejs känslor. Att han var otrogen var väl bara punkt ett i Raina och hans förhållande.

''I varje fall...'' Fortsatte Raina.

 

Vi sprang till första lektionen och bad om ursäkt för den sena ankomsten innan vi ens hade fått en chans att placera våran sula innanför dörren.

''Sätt er bara tjejer!'' svarade Mr. Simpson, även känd som våran fysik lärare.

Under hela lektionen befann sig mina tankar där Raina berättade att Cody sagt till henne att han inte vill vara med någon som redan varit med alla andra. Och vad som störde mig var att bara för hon råkat få känslor för en kille som antagligen ''varit med alla'' skulle hon bli förknippad att också var den typ av person.

Jag skulle göra något åt detta senast imorgon.

 

Efter lektionen fann jag Luke's arm att dra mig åt i följe av att hans ansikte mötte mitt. ''Hej'' sa jag snabbt. ''Du har väl märkt den konstiga stämningen mellan Cody och Raina. Luke nickade. ''Vill du fixa det?'' För jag har en plan...

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Vad tycker ni? Skriv vad ni tycker. Blev själv inte så nöjd men hoppas det funkar ändå.

''Fint rum'' sa Luke. ''Tack, men ursäkta röran''. Luke svarade mig med ett fniss. ''Fin utsikt du har också'' jag nickade och följde Luke's blick mot solnedgången.

''Om du vill så kan vi ta upp mat till mitt rum istället?''

Vi gick båda ned och jag tog bara lite mat eftersom jag knappt var hungrig. Luke tog heller inte så mycket och sen gick vi upp till mitt rum igen.

''Så, gillar du Kalifornien?''

''Absolut!''

''Saknar du inte New York då?''

''Jo, men jag flyttade hit i februari med pappa för att fixa allt i huset, så jag är väl ganska van nu''.

''Okej'' svarade jag.

Egentligen ville jag fråga varför han inte hört av sig när han flyttat hit, men det hade jag nog heller inte gjort. Vi hade ju tappat kontakten helt efter det att jag flyttade från New York. Men det var kul att återfinna våran vänskap.

 

Vi hade ätit upp för ett tag sedan och vi låg båda på mitt golv och pratade om en massa, en del skratt hade vi också klämt in.

Jag kollade upp i taket och kunde i min ögonvrå se att Luke kollade på mig. Hans läppar formades till ett leende och jag ville vända huvudet för att möta hans underbara leende som också fick mig att le. Men jag stirrade vidare upp mot taket och kom på att jag hade glömt bort att kolla på klockan.

''Vet du vad klockan är?''

Luke drog ner sin hand mot sin jeans ficka och min blick följde hans rörelse. ''22.38''

''Va?'' nästan skrek jag och satt mig snabbt upp.

Jag hade helt glömt bort att om tolv minuter så skulle Raina hämta upp mig för att vi skulle till Cody's fest. Jag hade inget val än att fråga om Luke ville följa med, annars skulle nog inte mamma godkänna att jag åkte dit.

''Skulle du vilja följa med på min kompis fest?''. Luke hade också rest sig upp efter min ''panik-attack'' och rättade nu till sin grå t-shirt. ''Okej''. Jag log och ställde mig upp för att ta min iphone och ringa Raina.

''Hej det är Jaden, är det okej om Luke hänger med till festen?''

''Så han var snygg'' sa Raina och skrattade. ''Jo, men så klart. Jag körde precis hemifrån''

Sen la vi på. Jag informerade Luke om att vi skulle åka om ungefär 5 minuter och sen bättrade jag på mina lockar. Det var det ända jag hann göra mer party-fixat på mig själv.

 

Luke satt sig i baksätet och jag i framsätet av Raina's bil. ''Så du måste vara Lukas'' sa Raina och vände sig om mot Luke. ''Kalla mig Luke'' Raina nickade. ''Och du kan kalla mig Raina''.

 

Bilen började rulla och när vi nästan var framme svängde vi in på en gata. Man kunde höra musiken från gatans början till där den tog slut och där låg huset festen hölls i.

 

Inne i huset möttes vi av ett flertal personer som stod med drinkar i sina händer. Jag hälsade lite snabbt på de personer jag kände igen, de flesta kom ju faktiskt från min skola. Och även Luke hälsade på vissa. Vilket jag tyckte var bra eftersom han skulle börja på samma skola som jag under nästa vecka.

Även om han hade bott här sedan februari var han tvungen att vänta på att få komma in på den skola jag gick på, eftersom det var en privat skola.

 

''Jag går dit!'' sa Raina och nickade mot ett hörn som Cody stod i.

Själv gick jag mot ett bord där det stod en massa förbereda drinkar och snacks. Jag tog en drink och tog en stor första klunk när jag kom på att den självklart var spetsad. En förskräcklig grimas formade mitt ansikte och jag kollade runt mig så att ingen hade hunnit se. Nej, jag hade aldrig gillat alkohol av någon sort. Men trots det hade jag ändå druckit. Mest för att alla andra gjorde de. ''Grupptryck'' brukar många säga som försvar. Personligen tycker jag att det bara är en del ''Lack of confidence''. Dock hade jag aldrig prövat på att röka eller droger och skulle heller aldrig göra det även om ett såkallat ''grupptryck'' uppstod.

 

En soffa stod en bit bort från bordet, jag satt mig ned och hoppades på att ingen främling skulle välja att göra mig sällskap. Men självklart, en kille i mörkbrunt hår precis som Luke satt sig bredvid mig. Han hälsade snabbt, men gav mig knappt en blick. ''Hej'' sa jag tillbaka. ''Noel'' sa han sedan och vände sitt aniskte mot mig. Hans leende var riktigt charmigt och hans blå ögon lyste även om rummet vi befann oss i var ganska mörkt.

''Jaden'' sa jag efter att jag nickat som svar.

''Hur känner du Cody? Eller känner du honom?'' sa Noel.

''Känner och känner, vi går på samma skola. Jag går ett år under Cody''

Noel nickade. ''Du då, hur känner ni varandra?'' väntade jag en stund med att säga.

''Jag går samma år som Cody, men en annan skola. Vi är barndomsvänner''.

''Jaha, vad kul!''

 

Vad som känts som 10 minuter hade varit över en timme. Jag hade suttit i en soffa och pratat med en kille jag aldrig tidigare sätt och faktiskt kunnat prata med. Dock hade ett x-antal drinkar hjälpt till.

Noel hade gett mig sitt nummer och sen bett om ursäkt för att han var tvungen att gå och prata med en vän. Men ensam skulle jag inte få vara länge till. Jag var nästan säker på att det var Raina's glada läppar jag kunde skåda några meter från mig som närmade sig.

''Vet du vad, vet du vad?!'' sa Raina exalterat.

''Nej'' svarade jag och lät henne berätta.

''H-han...'' började hon stamma. ''Han kysste mig på kinden''

''Cody hoppas jag'' sa jag och log mot min vän.

''Ja så klart dummer'' svarade hon och slog till mig på axeln.

 

Raina och jag gick ut till trädgården där några killar åkte skateboard. Cody,Noel och Luke var de jag framförallt la märke till. Vi gick till dem för att säga att vi skulle dra oss hemåt.

Cody kramade Raina och sedan mig. Luke gjorde samma sak och sa att han skulle höra av sig. Även Noel kramade Raina och sedan mig, som han höll kvar i en längre kram. En kram jag inte ville skulle ta slut. Kunde detta bero på alkoholen? Jag hade ju endast känt honom i några timmar.

När vi släppte taget om varann kunde jag känna Luke's blick på mig. Dock inte den söta blicken han tidigare gett mig, utan en mer besviken och avundsjuk blick.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Så vad tycker ni? Team Luke / Team Noel ? Vad tycker ni nu?

Hoppas ni gillade kapitlet. Skriva jätte gärna vad ni tycker. Blir så peppad när jag ser era kommentarer.

Och de gör verkligen mig skriv-sugen. Så kommentera. Nytt kapitel imorgon!

 

 

 

''God morgon'' Jag gick mot kylskåpet och hällde sen upp ett glas med juice. ''Du, imorgon har jag bjudit hem en gammal vän till mig. De flyttade hit strax efter du åkte till Paris och ja, de kommer över på middag vid sju. Jag undrade vilka hon menade. ''Vilka de?'' svarade jag sen, ''Ja, hon har en son också. Ni brukade leka när ni var yngre. Han är något år äldre än dig'' Jag fortsatte tänka efter men kunde inte komma på vem det var hon talade om. ''Vad heter sonen?'' ...

 

 

''Vänta lite'' sa mamma. Hon kom tillbaka med ett fotografi i handen. ''Här är en bild på dig och Lukas'' jag nickade och tog emot fotot. På bilden var det jag som 11 åring och en kille med mörkbrunt hår som såg lite äldre ut än mig. Vi stod på en skridskobana i Central Park och log mot kameran. Fotot var taget i New York då jag,mamma och pappa bodde där under 2 år.

''Luke, faktiskt'' sa jag till mamma och smålog. Lukas, eller Luke som jag alltid hade kallat honom var ett år äldre än mig och var min bästa vän när jag var yngre, men nu var det ungefär 5 år sedan vi hade sett sist.

''Raina hämtar upp mig om 10 minuter, vi ska fika'' sa jag samtidigt som jag gick i riktning mot trappan. ''Bara du är hemma innan 7''. Jag nickade även om jag inte var inom mammas synhåll.

 

*Tut tut* lät det utanför huset. ''Hejdå'' skrek jag och småsprang mot ytterdörren. Ett par midje höga shorts och en vit t-shirt var dagens klädval och en silverkedja med bokstaven ''J'' på som stod för ''Jaden'' fick pryda min handled.

 

''Två strawberries and cream, tack!'' sa Raina till kassörskan. ''Väljer du ett bord?''. Jag nickade och gick mot bordet som var framför ett fönster i hörnan. ''Perfekt'' sa Raina's röst bakom mig och vi slog oss båda ner. ''Så hur är det med dig då?'' sa jag till Raina och stoppade ner sugröret i min dricka medan jag väntade på hennes svar. ''Det är bara bra, har dock saknat min bästa vän'' svarade hon och log, ''Jag vet vad du menar'' instämde jag med.

 

Vi pratade på ett tag om allt jag missat här hemma och jag berättade hur Paris varit. I någon sekund sa ingen av oss någonting, men Raina bröt tystnaden. ''Cody, Cody Adams, du vet?'' jag nickade och kunde föreställa mig hans blå gröna ögon framför mig. Han var alltid jätte snäll och gick i klassen över oss men vi brukade aldrig prata direkt. Dock hade Raina alltid haft något för Cody och gjorde det säkert för mig att aldrig glömma honom.

''I varje fall ska han ha en fest idag, och ja...''

Jag avbröt henne, ''Jag vet att du vill gå, men vi ska ha gäster klockan sju''.

''Men det börjar inte för klockan tio och man behöver ju inte komma förens vid elva''

''Jaja okejdå, hämta mig tio i elva då''

''Yes, jag visste det''

Jag skakade på huvudet och vi började båda skratta.

''Ska vi åka till Brenda's och fixa naglarna? Jag bjuder''

Jag nickade och följde Raina ut till bilen. Vi gick in och Raina slängde sitt guldblonda hår över axeln innan hon satt i nycklarna i bilen.

 

''Så vilka är gästerna?'' sa Raina efter att vi båda valt rött nagellack.''En av mammas gammla vänner och hennes son, Luke'' svarade jag. ''Vänta är inte Luke den ett år äldre killen du brukade prata om från New York och om jag inte minns fel så tyckte du han var ganska snygg!'' Mina kinder hettades till och jag kollade ner i marken för att dölja att jag rodnade. ''Jag var faktiskt tio år'' sa jag som försvar. ''Skyll på det men det verkar som känslorna sitter kvar''

 

Klockan hade närmat sig sex och jag tackade Raina för skjutsen hem innan jag gick ut från bilen. ''Vi ses snart då'' sa Raina och jag nickade.

 

''Trodde du hade glömt bort tiden'' sa mamma när jag kom in, hon lät stressad.

''Vill du ha hjälp med någonting?''

''Ja, skulle du kunna välja något för mig att ha på mig och sätt på min locktång också, tack!''

 

Jag sprang uppför trappan och in i mammas rum. Mamma brukade oftast vara stressad när hon faktiskt var hemma och inte ute i världen för att köpa fastigheter och hitta investerare. Men trots det lyckades hon alltid att hålla ordning hemma särskilt i sin garderob som jag nu befann mig i.

Några rundor senare runt i garderoben hittade jag en plommon lila klänning med volanger upptill och ett guldigt spänne i midjan. Jag la fram klänningen på mammas säng och gick sedan in i hennes badrum för att slå på locktången.

Sedan gick jag till mitt egna rum och gjorde samma sak. Dock behöll jag kläderna som jag tidigare haft under dagen eftersom jag inte riktigt visste om jag skulle klä upp mig eller inte. Men ett par träklackar fick piffa upp outfiten.

Efter att jag hade lockat mitt hår en aning gick jag ner till nedervåningen igen.

 

Klockan var strax efter 7 och jag började bli lite nervös.

''Nu kommer dem!'' sa mamma och gick mot dörren. Jag följde efter henne och mamma öppnade.

''Nämen hejsan!'' sa mamma och Luke's mamma, i mun på varandra. De kramades och jag log mot Luke.

Jag visste inte om jag skulle sträcka fram min hand eller bara säga ''Hej'', han kanske inte kände igen mig. Tillslut bestämde jag mig för att sträcka ut handen mot Luke som kollade lite förvirrat men besvarade mig snart med en handskakning. ''Jaden'' sa jag. ''Jadie, jag vet, men i alla fall Lukas'' ... ''eller Luke'' svarade han. Jag skämdes en aning och kollade ner mot mina fötter för att dölja det och reste snart upp mitt huvud igen för att möta hans söta leende och de bruna ögonen som jag absolut inte glömt bort.

''Jaja, om vi ändå håller på då. Heather heter jag'' sa Luke's mamma lite skämtsamt och sträckte fram handen, men jag hann inte besvara hälsningen innan min mamma avbröt oss. ''Men kom in!''

Heather följde efter mamma ut mot altanen där de skulle äta buffé. Jag och Luke stod kvar precis innan för dörren. ''Så, vill du se mitt rum?'' sa jag. ''Visst''.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Hoppas ni gillade kapitlet! Skriv självklart vad ni tycker.

Tyckte det var lite små kul att inte göra Justin som den mystiska killen utan det kommer ta ett tag innan han faktiskt kommer in i novellen. Vad tycker ni om de? Gillar ni Luke?

 

 

 

Jag drog in min sista resväska genom ytterdörren och drog upp min väska som åkt ner från axeln. Sen pustade jag ut.

Fotsteg hördes från köket, men jag kunde inte se någonting för inne i huset var det kol svart. ''Oj! Men hej!'' sa mamma och tände lampan, hon satt ner sin kopp på bordet vänster om trappan och gick mot mig. Vi kramades ''Skönt att du är hemma igen'' Jag nickade, ''Jag går upp och lägger mig''.

 

Bara en av resväskorna orkade jag dra upp från trappan. Jag tände i mitt rum och kollade runt om mig, sen sprang jag mot min säng. Det hade varit en hel månad sen jag varit hemma i Orange County. Hela maj månad hade jag spenderat hos min pappa i Paris och nu var jag helt slut efter den 15 timmars långa resan jag precis genomgått.

Lite trögt tog jag mig upp från sängen och gick mot badrummet för göra mig i ordning inför natten eftersom klockan var halv 3 på morgonen. Jag borstade tänderna och smörjde in mitt ansikte, inget smink hade jag använt under dagen vilket var otroligt skönt.

Jag öppnade min resväska och strödde runt allt innehåll ihopp om att hitta min pyjamas. Äntligen. Mitt vit och rosa prickiga pyjamas-set stack upp ut väskan och jag drog snabbt ut den.

 

Med orken jag hade kvar bytte jag om och gick mot min säng. Men precis innan jag skulle lägga mig i sängen råkade jag gå på något mjukare än golvet. Mitt pass. De hade legat i bakfickan på jeansen jag tidigare haft på mig. Jag kollade på bilden i passet, den var tagen för ett år sen. Dock var det ingen större skillnad, jag hade fortfarande mitt blonda hår som räckte ner över bysten och mina blåögon som ej gick att tyda på fotografiet som var svart och vitt. Bredvid fotot stod mitt namn. Jaden Penelope Carleton. Och under namnet stod även mitt födelse-datum. Det var faktiskt bara 17 dagar kvar till min födelsedag om man räknade idag som 31 maj. Ja, om 17 dagar skulle jag fylla 17 år. Det kändes konstigt att tiden gått så fort och att jag redan var hemma från Paris, där jag hade bott hos pappa och faktiskt haft det riktigt bra! Jag var verkligen nöjd med resan men det var ändå skönt att komma hem.

 

Ett *peep* ljud kom från min iphone. Jag rullade runt och tryckte på knappen. Ett nytt meddelande från Raina, min bästa vän. ''Bonjour, hittade du kärleken Paris?'' Jag fnissade lite för mig själv. Men sanningen var den att det hade jag faktiskt inte och egentligen hade jag knappt försökt. ''Haha, ska vi ta en fika vid klockan 1?'' skrev jag. Svaret kom snabbt och jag gick ner till köket där min mamma satt.

 

''God morgon'' Jag gick mot kylskåpet och hällde sen upp ett glas med juice. ''Du, imorgon har jag bjudit hem en gammal vän till mig. De flyttade hit strax efter du åkte till Paris och ja, de kommer över på middag vid sju. Jag undrade vilka hon menade. ''Vilka de?'' svarade jag sen, ''Ja, hon har en son också. Ni brukade leka när ni var yngre. Han är något år äldre än dig'' Jag fortsatte tänka efter men kunde inte komma på vem det var hon talade om. ''Vad heter sonen?'' ...

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Kommentera.

 

 

Vad tycker ni om första kapitlet? Det är ganska kort och tråkigt men det är svårt man ska presentera huvud-rollen.