Luke tog min hand över bordet. "Du bjöd ju med mig på fest förra veckan, så jag undrar om du vill hänga med på min vän Tom's fest imorgon?" Jag kollade in i hans mörkbruna ögon. "Visst". "Vad bra, en kompis till mig som heter Justin om du vill veta, men i alla fall. Han vill typ träffa dig. Har ju berättat att vi varit vänner länge och sånt" 

 

Dåligt samvete drog sig igenom hela min kropp. Nu berättade han om Justin, och jag snokade för att få reda på vem han sms:ade med och så var det bara en vän.

Det var tur att det var varmare utomhus än det var i Luke's bil. Jag hade klätt mig i en ganska kort småblommig klänning, eftersom jag inte var säker på hur uppklädd jag skulle vara inför festen Luke bjudit med mig till. Ett par svarta och glansiga loafers satt på mina fötter. Då jag upptäckt ett skoskav innan jag blivit hämtad hade inte att par skor med högklack varit något alternativ. Jag drog fingrarna över mina tre silverfärgade armband, detaljerade med varsin symbol. 

 

Mitt huvud fördes åt Luke's håll, han var lätt klädd i en grå rutig skjorta och ljusa jeans. 

 

Att det redan var helg förvånade mig inte, veckan hade gått så väldigt fort. Men något som inte hade gjort det var mina tankar. De var fortfarande kvar på samma ställe. Stället då jag och Luke kysstes. Kanske hade kyssen återupprepats i mitt huvud men inte i verkligheten. Skulle vi någonsin kunna bli något? Eller skulle det stanna vid vänner.

 

Vi steg ur bilen och följde en stenlagd stig mot husets ingång. Husets storlek var normal för de som bodde i Malibu och hade utsikt mot havet. Andra skulle säga att det var enormt, medan andra hållt med om att det var  normal stort. Huset var ganska likt det jag bor i. Det enda som skiljde de åt var färgen som var brun, mitt är vitt.

 

Luke log mot några, nickade mot några och gjorde handslag med några. Jag gick mest efter honom och sa ett blygt "hej" efter att Luke presenterat mig. 

 

*

 

En timme hade snart gått och jag var ganska uttråkad. Det fanns ingen jag kände men heller ingen jag inte hade hälsat på. Eller? På andra sidan rummet gick nu Luke fram till en kille och hälsade. Man kunde se att de var bra vänner på hur de pratade med varandra. Kunde det vara Justin? Som Luke skulle presentera mig för? För någon Justin hade jag ej hälsat på tidigare.

 

Jag visste inte hur han såg ut och det gjorde inte det lättare för mig att se när han hela tiden drog ner sin luva framför anisktet.

 

Mina fötter började röra sig mot dem. Men innan jag knappt hunnit närma mig så vände sig "Justin" och gick ut till altanen. Jag vände också snabbt och gick för att hämta något att dricka istället.

 

Drickan som faktiskt inte innehöll alkohol, vilket gjorde mig förvånad, det var trots allt en fest med endast tonåringar. Kanske hade ingen hunnit "spetsa" den än. I alla fall tillförde den inget speciellt under stunden. Ingen lättnad av det uttråkade humöret jag fortfarande behöll.

 

Jag bestämmde mig för att gå ut till altanen. Den var nog nästan tom, förutom "Justin" jag hoppades stöta på där. Han kanske kunde fixa festen's något tråkiga stämning.

 

"Hej, jag är Jaden" sa jag och drog av mig skorna samtidigt som jag satt mig ner vid poolkanten. "Du måste vara Justin" fortsatte jag efter att jag precis som han doppat ner fötterna i poolen.

 

Det var mörkt ute och jag kunde inte tyda hans ansikte när han vände sitt ansikte mot mig. "Ja, det är jag"

 

"Så hur känner du Luke?" startade jag våran konversation.

 

*

 

Min mage gjorde ont och mina armar slöt sig om den medan jag fortsatte att skratta åt vad Justin nyss sagt. Han gjorde det samma, även om det var hans egna skämt. Nu fortsatte han att prata med sin hesa röst jag inte kunde motstå. Och jag visste att jag kände igen den från någonstans. Men vart visste jag inte.

 

En lampa på huset tändes. Och siluetterna av Justin's profil syntes. Han hade än snygg profil, något ut av det sexigaste jag visste. Killar med snygga profiler, fina leende och gärna synliga kindben och käkben.

 

Fjärilar i magen var inte det enda jag hade just nu. Ett leende befann sig på mina läppar och det var inte lätt att tona ner. Jag hade pratat med Justin i över en timme och det kändes bra. Vi hade fått bra kontakt, jag pratade med honom som vi känt varann sen vi föddes, även om han lika så som Luke var ett år äldre än mig.

 

Att vi inte sett varandras ansikte än spelade ingen roll. Allt var bra, och kändes konstigt och nästan lite för bra. Var det bara jag som kände så?

 

"Har du sett videon med den ... förlåt ... överviktiga kvinnan som sjunger och ..." ... "ramlar av bordet hon ställer sig på, jodå!" sa jag och avslutade Justin's mening. 

 

Att vi hade mycket gemensamt fanns det ingen tvivel på. Jag kunde känna att Justin log. Mina känslor var dock konstiga, inget negativt. Men jag kunde inte beskriva det, jag hade inte känt så här förut. 

 

Vi blev tysta ett tag och båda kollade upp mot himlen. "Vad vackert det är" utbrast Justin.

 

"Det är ju kolsvart!" svarade jag. Justin började fnittra och jag kunde inte annat än göra detsamma. 

 

En röst som sa "Så ni har träffats" kom från altan dörren. Luke. Tanken slog mig att jag hade tänkt på honom hela dagen tills jag började prata med Justin.

 

Jag ställde mig upp och tog mina skor i min vänstra hand. Mina steg var mot Luke's håll och samtidigt som jag gick svarade jag honom. "Japp"

 

Luke's ansikte kunde jag se, han stod under lampan som tidigare tänt. Nu kom även Justin och han drog ner sin luva. Den här gången inte framför ansiktet. Utan så att jag fick en möjlighet att se hans ansikte.

 

Jag var inte säker på om jag gapade så jag bet mig i läppen. Det var Justin Bieber jag pratade med hela tiden. Inte konstigt jag känt igen rösten. Eller lite faktiskt. Jag hade aldrig direkt lyssnat på hans musik utan bara sett han i någon tidning, sen lagt märke till att han var söt. 

 

Men det var inte allt. Han log mot mig när jag kände att mina kinder hettades upp. Hans bruna hår låg lite slarvigt åt sidan och hans hasselnötsbruna ögon glittrade. Han var inte bara söt. Snygg,fint leende och ... Perfekt. Jag började förstå hans fans lite. Justin, hans personlighet, hans utseende och ja, allt annat snurrade runt i mitt huvud och då la jag märke till det. Faktiskt var det inte bara jag som kollade på honom. Hans ögon stirrade nästan på mig och drogs snabbt upp och ned, sen tillbaka till mina ögon och vi båda log. 

 

"Faktiskt så fick vi aldrig hälsa riktigt" sa Justin och sträckte ut sin högerhand. Vi sade våra namn och höll kvar greppet om varandras händer ett tag. Tills Luke började titta på oss konstigt och vi släppte sakta.

 

 

*

 

Luke skulle även köra Justin hem från festen, eftersom de bodde ganska nära. Och jag borde nästan helt andra hållet. Så Luke gjorde mig en extrem tjänst genom att ta mig hem.

 

"Nu när du och Luke dej... jag menar är så bra vänner och vi har ju snackat lite så kan vi väl byta nummer." Justin räckte mig sin mobil från baksätet där han satt. 

 

"Såklart" Och sen skrev jag in mitt nummer på hans mobil och han likadan i min. 

 

Jag klickade mig in på kontakter och bläddrade ned till Justin's namn. Det stod Justin endast. Inget efternamn. Men ett ... hjärta.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Ursäkta att det dröjt så. Hoppas ni gillade kapitlet och kommentera nu en massa!!!

 

 

 

 

Känslor blandade med lättnad och en del besikvna träffade mig. Fast ett par sms och några flörtiga kommentarer betyder inte att man är något vilket jag visste. Kanske var det bäst att så också.

Luke och jag bestämde att åka hem till mig och kolla på film. Min mamma var inte hemma, utan iväg på en resa som inkluderade endast arbete. Det kändes bra att jag inte behövde var ensam hela kvällen. Dock hade jag inte kunnat undvika leendet Luke hade gett ifrån sig varje gång han fått ett nytt sms. 

Jag hade ju faktiskt aldrig frågat om han hade en flickvän eller om han hade något på gång ... Jag hade bara tagit   förgivet att han inte hade det. Eller snarare hoppats.

Mitt vänstra ben började vibrera. Långsamt lyfte jag upp mina ögonlock och placerade min hand på fickan av mina shorts, men snart kröp den in innanför och jag drog upp mobilen. 

 

En värme som inte kom från täcket omslöt mig, tanken slog mig att gårdagens kläder fortfarande satt på och snart tittade jag ner mot min mage. Värmen kom från Luke som jag låg tätt intill och hans ena arm låg runt mig.

 

Försiktigt reste jag mig upp ur sängen utan att ge ifrån mig ett läte. Det ända som hördes var Luke's tunga andetag. Jag kollade på honom och log, innan jag vände mig om och gick mot badrummet.

 

Jag borstade mitt hår, klädde på mig en svart byxdress som jag knöt bandet i midjan på. Tänderna fick en snabb borstning och ansiktet fick några smink lyft.

 

Min mobil låg på en hylla i badrummet, jag la den i min hand. Det var Raina som hade skickat ett meddelande och väckt mig. ''Tack, du är bäst! Vaknade nyss och inte själv... Igår var den bästa dagen någonsin!!!'' Jag log, faktiskt så hade jag lyckats. Men det var först nu som jag började tänka tillbaka på min gårdag.

 

Det var lika fint varje gång, när Noah i The Notebook förfinade de hus hans livs kärlek, Allie mycket högt älskade. Jag log och levde mig lite smått in i filmen. Tills någon långsamt tog tag om min hand. Att denna någon var Luke stämde. Han smekte nu min hand med sin tumme och ett nytt leende påbörjades på mina läppar.                               Jag vände huvudet för att möta Luke's blick. Sen närmade han sig i en mjuk kyss. Min hand släppte hans och placerades runt hans nacke. Ett ljud från Luke's mobil avslutade snabbt kyssen. Men det lät inte honom tona ner leendet han tidigare haft. Vem var det som till och med fick honom gladare än jag? Som till och med fick lov att avsluta våran kyss? Luke hade i varje fall bett om ursäkt innan han lagt mobilen i handen och besvarat de inkommande meddelandet.

 

"Ska vi gå ner och göra lite frukost?" frågade Luke. Som satt på sängkanten. Jag nickade och så gick vi ner till köket.

 

Med hjälp av en kniv delade jag jordgubbarna från kylen och Luke gjorde pannkakor till. "Jag försökte i alla fall" sa han hänvisat till pannkakorna. "De är ju perfekta!" sa jag förvånat och såg på de hjärtformade pannkakorna. Luke besvarade mig med ett nöjt leende.

 

Vi tog med oss allting ut till altanen och satt oss ned på varsin solstol. Solen var inte framme och det var ganska fuktigt i luften. Men något regn hade det inte än kommit, fast en del kyla och jag var endast klädd i kort runt både armar och ben. "Fryser du? Ska jag gå upp och hämta en extra tröja till dig?" sa Luke och gav mig en frågande blick. "Gärna".

 

Jag kollade snabbt mot poolen. Men ett sms-ljud vände mitt huvud mot Luke's stol där han lagt sin mobil. Skulle jag kolla? Han kanske redan hade en flickvän? Fast den Luke jag kände skulle aldrig göra något sånt. Men han kan ju ha förändrats, jag kände ju inte honom så bra längre.                                                                               

Utan att tänka mer på saken böjde jag mig fram för att nå hans mobil. Jag klickade på knappen i mitten och på skärmen stod det "Justin".

 

Va? En kille, jag förstod inte. Så jag låste upp mobilen och gick in på meddelande.

"Hon är typ perfekt"

"Henne vill jag träffa!"

"Hitta en egen tjej!"

"Haha, bro, du vet att jag aldrig skulle göra något för att ta din tjej i från dig."

"Klart!"

"Men Luke du verkar kär"

"Rolig du är, vi har inte setts på flera år"

"Jag säger bara lycka till, behöver du något säg bara till" var det senaste meddelandet.

Luke hade alltså sms:at en annan kille om mig. Men vem var Justin? Han hade aldrig tidigare nämnt honom.

"Här har du" sa Luke och avbröt min tankar. Han sträckte fram en stickad tröja i marinblått som jag snabbt drog över min byxdress. Tur nog hade jag hunnit lägga tillbaka hans mobil innan han kommit ner. Men han skulle ju inte märka att han fått ett nytt meddelande, då jag redan hade öppnat det senaste.

 

 

*

 

Det var äntligen helg och Luke hade bjudit ut mig på en middag. Temat var italienskt, vilket man nästan kunde ana av doften från restaurangens kök. Luke drog ut en stol åt mig, jag log och satt mig sedan ner.

 

Båda beställde spaghetti bolognese och varsin cola att dricka. Vi pratade på ett tag och sen kom maten och vårat snack fortsatte.

 

Ett skämt från Luke's sida gav oss båda ett skratt efter att vi avslutat maten. Jag kollade ut genom fönstret höger om mig och det var mörkt ute. Gatlampor lyste dock upp och luften var fylld av dimma. Ja, det hade varit kallt de senaste dagarna och jag hoppades på mer värme.

 

Luke tog min hand över bordet. "Du bjöd ju med mig på fest förra veckan, så jag undrar om du vill hänga med på min vän Tom's fest imorgon?" Jag kollade in i hans mörkbruna ögon. "Visst". "Vad bra, en kompis till mig som heter Justin om du vill veta, men i alla fall. Han vill typ träffa dig. Har ju berättat att vi varit vänner länge och sånt" 

 

Dåligt samvete drog sig igenom hela min kropp. Nu berättade han om Justin, och jag snokade för att få reda på vem han sms:ade med och så var det bara en vän.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera. Skriv vad ni tycker nu. Gillade ni att Luke's sms kompis hette Justin eller?

 

Jag skulle göra något åt detta senast imorgon.

Efter lektionen fann jag Luke's arm att dra mig åt i följe av att hans ansikte mötte mitt. ''Hej'' sa jag snabbt. ''Du har väl märkt den konstiga stämningen mellan Cody och Raina. Luke nickade. ''Vill du fixa det?'' För jag har en plan...

I punktform hade jag förklarat för Luke hur vi skulle lyckas få tillbaka min bästa vän och hans ''tillsammans'' igen. Luke hade nickat till svars och skoldagen hade fortsatt som vanligt. 

Vi skulle fixa en dejt åt dem. Men det skulle ingen av dem faktiskt veta om. Även om det var måndag skulle det funka perfekt då vi hade ledigt från skolan under morgondagen, eftersom de som inte att hade hittat något college de ville söka in på skulle få lägga sin tid på det.

Klockan var snart fyra och detta skulle vi hinna fixa ihop snabbt. Jag ringde upp Luke och han svarade genast. 

''... så det enda du behöver göra är att förklara för Cody hur allt ligger till. Ja, eller du vet vad jag sa. Och sen skickar jag dig ett meddelande när du ska köra'' avslutade jag med.

Snart ringde jag även upp Cody, jag kände mig en aning nervös. Jag gillade faktiskt inte att ringa någon, det kändes alltid pinsamt. Till och med om jag bara ringde Raina, så tyckte jag att över telefon fick det alltid en tendens att låta mer spänt.

''Yes!'' sa jag och knöt ihop min näve. Steg två i min plan hade lyckats, dock hade Cody låtit lite tveksam. Han hade precis fått en ''tillsägelse'' ut av Luke på grund av sitt tidigare beteende, och jag hade nyligen övertalat honom att gå ut och shoppa på mig eftersom att jag skulle på date. Vilket inte var sant. Jag hade även tryckt in att jag behövde en killes åsikt.

 

Vi hade bestämt oss att mötas utanför Chanel affären på Rodeo drive.

''Hej'' sa jag mot Cody som närmade sig. Han nickade och kollade ner i marken. Hans blick drogs snabbt upp igen och han kisade mot mig , då solen stod högt på himlen och lyste starkt. Cody's händer återvände till fickorna på jeansshortsen. 

''Är du okej?'' frågade jag och syftade på det om han och Raina. ''Så du har hört'' svarade han och log lite smått. Jag småskrattade. ''Bästa vänner du vet'' 

 

Jag höll i en smoothie i högerhand som jag hade hunnit snappa åt mig under våran shoppingrunda. ''Ska vi ta en titt här'' sa jag och pekade mot affären bredvid mig. 

Vi gick runt och jag drog fram en vit klänning som hade ett band på ena axeln och en extra tygbit hängande ner från axeln till midjan.

''Den är väl fin!'' sa jag och log mot Cody.

''Visst, den passar du säkert bra i''.

''Det hade nog Raina också gjort!'' sa jag och Cody svarade kort därefter.

''Jo, absolut. Hon är fin i allt'' fick han fram och lät lite nervös.

Jag kunde se att han gillade henne så fort hennes namn kom upp i en konversation. Och han hade berättat att han var ledsen för allt han sagt och jag trodde honom. Hans ögon visade att han talade sanning.

 

*

 

Några timmar senare var jag hemma och hade fixat mig av någon anledning. Det var ju trots allt inte jag som skulle på dejt. 

Tiden var perfekt. Solen skulle snart gå ner och deras date skulle bli perfekt framför den. Jag tog mina nycklar till bilen och skyndade mig ut.

Raina kom ut från sitt hus och satt sig i bilen. Hon hade klätt på sig klänningen som jag tidigare sagt till Cody att jag skulle ha och sen hade hon själv matchat den med ett par skor och lite accesoarer.

Vi behövde inte köra långt för att komma fram till stranden. Raina hade varit glad, glad över att Cody bett om ursäkt men hon visste inte vad som nu väntade henne. Jag stannade bilen.

''Raina, vi ska inte till någons fest. Du ska gå av här och möta någon vid kullen'' sa jag och pekade åt vänster.

Raina log, jag kunde se att hon någorlunda visste vad som väntade.

''Du menar väl kullen vi alltid brukade sitta och prata vid?'' Jag nickade och följde sedan Raina med blicken när hon gick mot stranden och sedan svängde.

''Hej'' sa en röst bakom min bil, jag hoppade till och vände mig. Men lungade ner mig när jag såg att det bara var Luke. Han hade kört Cody till han och Raina's date, med Cody's bil som bestämt. Men den bilen skulle behövas för dem att komma hem. Luke hoppade nu istället in i min bil. 

Några gator från stranden och varken jag eller Luke hade sagt ett ord till varandra. Jag kollade snabbt åt sidan och kunde tydligt se Noel kyssa en mörkhårig tjej. 

Känslor blandade med lättnad och en del besikvna träffade mig. Fast ett par sms och några flörtiga kommentarer betyder inte att man är något vilket jag visste. Kanske var det bäst att så också.

Luke och jag bestämde att åka hem till mig och kolla på film. Min mamma var inte hemma, utan iväg på en resa som inkluderade endast arbete. Det kändes bra att jag inte behövde var ensam hela kvällen. Dock hade jag inte kunnat undvika leendet Luke hade gett ifrån sig varje gång han fått ett nytt sms. 

Jag hade ju faktiskt aldrig frågat om han hade en flickvän eller om han hade något på gång ... Jag hade bara tagit   förgivet att han inte hade det. Eller snarare hoppats.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera. 

Är inte jättenöjd med detta kapitel, men det kommer börja bli mycket mer spännande nu. Det kan jag lova. Era kommentarer har varit nästan värre än min uppdatering, tråkigt nog. Så kommentera nu! Kom igen!