Vi hade lagt ut våra badlakan bredvid varandra på sandstranden. Cody reste sig upp och sträckte ut sin hand mot Raina. Hans mörkblonda hår var nästan svart nu när det var blött och hans mun prydde ett snett leende. ''Vill du gå en liten runda med mig?'' Raina nickade först ivrigt. Men lugnade snart ner sig och tog hjälp av Cody's hand för att resa sig upp.

Jag hade rest halva min kropp upp för att se Cody's och Raina's gulliga scen. Nu kollade jag ut mot havet som glittrade när solens strålar reflekterade i vattnet.

''Vad fin du är'' sa Luke plötsligt. Jag hoppade till och vände mig mot honom. Han blev lite generad och tanken slog mig att han antagligen tänkt högre än vad han själv trott. ''... eller ... alltså ... jag menar ...'' stammade Luke nervöst fram. ''Du är också fin Luke'' sa jag och log ned mot sanden. Sen kollade jag upp mot hans fina bruna ögon och log, tills det att jag återigen placerade blicken mot sanden.

 

 

Vitt ... eller svart? Nej, blommigt får det bli. Ett par höga jeansshorts hade jag i alla fall kunnat välja ut denna måndag morgon. Men en blommig tubtopp skulle nog också funka. Jag slängde upp håret i en snabb hästsvans och snurrade sedan runt håret runt bandet och fäste fast det med ett par hårnålar.

Ett läte kom från utsidan och jag sprang ut för att möta Raina som precis kört upp på våran uppfart.

Vi hälsade snabbt på varandra och Raina's guldblonda hår var också uppsatt idag.

 

''Hejsan tjejer'' sa Luke från andra sidan parkeringen vid skolan. Men Cody fortsatte gå mot skolan utan att hälsa. ''Vad är det med honom?'' Raina ryckte på axlarna. Luke kom fram till oss och vi kramade honom snabbt.''Hur känns det med första dagen här på Haven Hill High School?'' sa jag med tillgjord röst. Luke skrattade. ''Jodå, det ska bli kul. Dock hinner jag bara gå här en månad sen vidare till College. Jag log, fast med ett besviket leende. Han skulle bara gå här i knappt en månad, men det var ju bra för honom. På College insökan skulle det se bättre ut att komma från den här skolan. Fast det var inte den korta stunden han faktiskt skulle befinna sig här som oroade mig utan att jag visste inte var han skulle ta vägen när han började på College och kanske skulle det bli som när jag flyttade från New York. Ingen av oss skulle hålla kontakten.

 

Mitt besivkna leende ändrades snart till ett frågande uttryck när jag vände min blick mot Raina. Hon såg ut som att hon höll inne allt hon kände men i själva verket bara ville skrika rakt ut. Hennes blick hann aldrig möta min och lika så hann jag heller aldrig att kommentera saken innan hon tog sig vidare mot skolans huvud entré.

 

Jag stod och diskuterade med Luke innan vi också vandrade mot skolans öppna dörrar som elever skyndade sig genom. ''Vi hörs väl sen då'' sa Luke mot mig samtidigt som han steg in i rektorns rum för att få sitt nya schema.

 

För mig kändes det ganska ovant att befinna sig i skolan, jag hade trots allt gjort skolarbete under perioden i Paris men jag hade ju inte besökt någon skola överhvudtaget.

 

Skåpet jag öppnat så många gångertidigarekunde jag knappt komma ihåg koden på. Men bara fem skåp från mitt fanns Raina's. ''Alltså minns du min kod?'' Ett litet leende spred sig över Raina's ansikte. ''Självklart'' Hon närmade sig mitt öra och viskade fyra siffror.

''Är du okej?'' sa jag plötsligt.

Raina kollade runt om sig innan hon låste sitt skåp.

''Ja, så klart'' ''Jag menar varför skulle jag inte vara det?'' svarade Raina nervöst.

''För att jag vet att det är något med dig och Cody'' sa jag lite irriterat.

Raina's blick drogs mot skolans sten golv. ''Okej då. Jag berättar men första lektionen börjar om två minuter så vi får skynda oss''

Jag följde efter Raina mot ett rum skolans elever använde för att studera i. Som vanligt var det tomt vid den här tiden och våran konversation kunde flyta på utan att någon störde.

 

''Igår, på stranden, när jag och Cody gick iväg så pratade vi om allt möjligt. Vi kunde verkligen prata om allt med varandra och det var exakt som jag hoppats på. Men sen gick vi till en strand bar för att köpa dricka och ja ... Gissa vem vi stötte på?

Jag funderade men kunde inte komma fram till ett svar och ryckte istället på axlarna.

''Jack!''

''Va? Jack? Som i din föredetta...''

''...pojkvän, ja!'' Fyllde Raina i.

Jack gick på en annan skola inte så långt ifrån våran. Han var verkligen killen som inte brydde sig om en tjejs känslor. Att han var otrogen var väl bara punkt ett i Raina och hans förhållande.

''I varje fall...'' Fortsatte Raina.

 

Vi sprang till första lektionen och bad om ursäkt för den sena ankomsten innan vi ens hade fått en chans att placera våran sula innanför dörren.

''Sätt er bara tjejer!'' svarade Mr. Simpson, även känd som våran fysik lärare.

Under hela lektionen befann sig mina tankar där Raina berättade att Cody sagt till henne att han inte vill vara med någon som redan varit med alla andra. Och vad som störde mig var att bara för hon råkat få känslor för en kille som antagligen ''varit med alla'' skulle hon bli förknippad att också var den typ av person.

Jag skulle göra något åt detta senast imorgon.

 

Efter lektionen fann jag Luke's arm att dra mig åt i följe av att hans ansikte mötte mitt. ''Hej'' sa jag snabbt. ''Du har väl märkt den konstiga stämningen mellan Cody och Raina. Luke nickade. ''Vill du fixa det?'' För jag har en plan...

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Vad tycker ni? Skriv vad ni tycker. Blev själv inte så nöjd men hoppas det funkar ändå.

''Fint rum'' sa Luke. ''Tack, men ursäkta röran''. Luke svarade mig med ett fniss. ''Fin utsikt du har också'' jag nickade och följde Luke's blick mot solnedgången.

''Om du vill så kan vi ta upp mat till mitt rum istället?''

Vi gick båda ned och jag tog bara lite mat eftersom jag knappt var hungrig. Luke tog heller inte så mycket och sen gick vi upp till mitt rum igen.

''Så, gillar du Kalifornien?''

''Absolut!''

''Saknar du inte New York då?''

''Jo, men jag flyttade hit i februari med pappa för att fixa allt i huset, så jag är väl ganska van nu''.

''Okej'' svarade jag.

Egentligen ville jag fråga varför han inte hört av sig när han flyttat hit, men det hade jag nog heller inte gjort. Vi hade ju tappat kontakten helt efter det att jag flyttade från New York. Men det var kul att återfinna våran vänskap.

 

Vi hade ätit upp för ett tag sedan och vi låg båda på mitt golv och pratade om en massa, en del skratt hade vi också klämt in.

Jag kollade upp i taket och kunde i min ögonvrå se att Luke kollade på mig. Hans läppar formades till ett leende och jag ville vända huvudet för att möta hans underbara leende som också fick mig att le. Men jag stirrade vidare upp mot taket och kom på att jag hade glömt bort att kolla på klockan.

''Vet du vad klockan är?''

Luke drog ner sin hand mot sin jeans ficka och min blick följde hans rörelse. ''22.38''

''Va?'' nästan skrek jag och satt mig snabbt upp.

Jag hade helt glömt bort att om tolv minuter så skulle Raina hämta upp mig för att vi skulle till Cody's fest. Jag hade inget val än att fråga om Luke ville följa med, annars skulle nog inte mamma godkänna att jag åkte dit.

''Skulle du vilja följa med på min kompis fest?''. Luke hade också rest sig upp efter min ''panik-attack'' och rättade nu till sin grå t-shirt. ''Okej''. Jag log och ställde mig upp för att ta min iphone och ringa Raina.

''Hej det är Jaden, är det okej om Luke hänger med till festen?''

''Så han var snygg'' sa Raina och skrattade. ''Jo, men så klart. Jag körde precis hemifrån''

Sen la vi på. Jag informerade Luke om att vi skulle åka om ungefär 5 minuter och sen bättrade jag på mina lockar. Det var det ända jag hann göra mer party-fixat på mig själv.

 

Luke satt sig i baksätet och jag i framsätet av Raina's bil. ''Så du måste vara Lukas'' sa Raina och vände sig om mot Luke. ''Kalla mig Luke'' Raina nickade. ''Och du kan kalla mig Raina''.

 

Bilen började rulla och när vi nästan var framme svängde vi in på en gata. Man kunde höra musiken från gatans början till där den tog slut och där låg huset festen hölls i.

 

Inne i huset möttes vi av ett flertal personer som stod med drinkar i sina händer. Jag hälsade lite snabbt på de personer jag kände igen, de flesta kom ju faktiskt från min skola. Och även Luke hälsade på vissa. Vilket jag tyckte var bra eftersom han skulle börja på samma skola som jag under nästa vecka.

Även om han hade bott här sedan februari var han tvungen att vänta på att få komma in på den skola jag gick på, eftersom det var en privat skola.

 

''Jag går dit!'' sa Raina och nickade mot ett hörn som Cody stod i.

Själv gick jag mot ett bord där det stod en massa förbereda drinkar och snacks. Jag tog en drink och tog en stor första klunk när jag kom på att den självklart var spetsad. En förskräcklig grimas formade mitt ansikte och jag kollade runt mig så att ingen hade hunnit se. Nej, jag hade aldrig gillat alkohol av någon sort. Men trots det hade jag ändå druckit. Mest för att alla andra gjorde de. ''Grupptryck'' brukar många säga som försvar. Personligen tycker jag att det bara är en del ''Lack of confidence''. Dock hade jag aldrig prövat på att röka eller droger och skulle heller aldrig göra det även om ett såkallat ''grupptryck'' uppstod.

 

En soffa stod en bit bort från bordet, jag satt mig ned och hoppades på att ingen främling skulle välja att göra mig sällskap. Men självklart, en kille i mörkbrunt hår precis som Luke satt sig bredvid mig. Han hälsade snabbt, men gav mig knappt en blick. ''Hej'' sa jag tillbaka. ''Noel'' sa han sedan och vände sitt aniskte mot mig. Hans leende var riktigt charmigt och hans blå ögon lyste även om rummet vi befann oss i var ganska mörkt.

''Jaden'' sa jag efter att jag nickat som svar.

''Hur känner du Cody? Eller känner du honom?'' sa Noel.

''Känner och känner, vi går på samma skola. Jag går ett år under Cody''

Noel nickade. ''Du då, hur känner ni varandra?'' väntade jag en stund med att säga.

''Jag går samma år som Cody, men en annan skola. Vi är barndomsvänner''.

''Jaha, vad kul!''

 

Vad som känts som 10 minuter hade varit över en timme. Jag hade suttit i en soffa och pratat med en kille jag aldrig tidigare sätt och faktiskt kunnat prata med. Dock hade ett x-antal drinkar hjälpt till.

Noel hade gett mig sitt nummer och sen bett om ursäkt för att han var tvungen att gå och prata med en vän. Men ensam skulle jag inte få vara länge till. Jag var nästan säker på att det var Raina's glada läppar jag kunde skåda några meter från mig som närmade sig.

''Vet du vad, vet du vad?!'' sa Raina exalterat.

''Nej'' svarade jag och lät henne berätta.

''H-han...'' började hon stamma. ''Han kysste mig på kinden''

''Cody hoppas jag'' sa jag och log mot min vän.

''Ja så klart dummer'' svarade hon och slog till mig på axeln.

 

Raina och jag gick ut till trädgården där några killar åkte skateboard. Cody,Noel och Luke var de jag framförallt la märke till. Vi gick till dem för att säga att vi skulle dra oss hemåt.

Cody kramade Raina och sedan mig. Luke gjorde samma sak och sa att han skulle höra av sig. Även Noel kramade Raina och sedan mig, som han höll kvar i en längre kram. En kram jag inte ville skulle ta slut. Kunde detta bero på alkoholen? Jag hade ju endast känt honom i några timmar.

När vi släppte taget om varann kunde jag känna Luke's blick på mig. Dock inte den söta blicken han tidigare gett mig, utan en mer besviken och avundsjuk blick.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Så vad tycker ni? Team Luke / Team Noel ? Vad tycker ni nu?

Hoppas ni gillade kapitlet. Skriva jätte gärna vad ni tycker. Blir så peppad när jag ser era kommentarer.

Och de gör verkligen mig skriv-sugen. Så kommentera. Nytt kapitel imorgon!

 

 

 

''God morgon'' Jag gick mot kylskåpet och hällde sen upp ett glas med juice. ''Du, imorgon har jag bjudit hem en gammal vän till mig. De flyttade hit strax efter du åkte till Paris och ja, de kommer över på middag vid sju. Jag undrade vilka hon menade. ''Vilka de?'' svarade jag sen, ''Ja, hon har en son också. Ni brukade leka när ni var yngre. Han är något år äldre än dig'' Jag fortsatte tänka efter men kunde inte komma på vem det var hon talade om. ''Vad heter sonen?'' ...

 

 

''Vänta lite'' sa mamma. Hon kom tillbaka med ett fotografi i handen. ''Här är en bild på dig och Lukas'' jag nickade och tog emot fotot. På bilden var det jag som 11 åring och en kille med mörkbrunt hår som såg lite äldre ut än mig. Vi stod på en skridskobana i Central Park och log mot kameran. Fotot var taget i New York då jag,mamma och pappa bodde där under 2 år.

''Luke, faktiskt'' sa jag till mamma och smålog. Lukas, eller Luke som jag alltid hade kallat honom var ett år äldre än mig och var min bästa vän när jag var yngre, men nu var det ungefär 5 år sedan vi hade sett sist.

''Raina hämtar upp mig om 10 minuter, vi ska fika'' sa jag samtidigt som jag gick i riktning mot trappan. ''Bara du är hemma innan 7''. Jag nickade även om jag inte var inom mammas synhåll.

 

*Tut tut* lät det utanför huset. ''Hejdå'' skrek jag och småsprang mot ytterdörren. Ett par midje höga shorts och en vit t-shirt var dagens klädval och en silverkedja med bokstaven ''J'' på som stod för ''Jaden'' fick pryda min handled.

 

''Två strawberries and cream, tack!'' sa Raina till kassörskan. ''Väljer du ett bord?''. Jag nickade och gick mot bordet som var framför ett fönster i hörnan. ''Perfekt'' sa Raina's röst bakom mig och vi slog oss båda ner. ''Så hur är det med dig då?'' sa jag till Raina och stoppade ner sugröret i min dricka medan jag väntade på hennes svar. ''Det är bara bra, har dock saknat min bästa vän'' svarade hon och log, ''Jag vet vad du menar'' instämde jag med.

 

Vi pratade på ett tag om allt jag missat här hemma och jag berättade hur Paris varit. I någon sekund sa ingen av oss någonting, men Raina bröt tystnaden. ''Cody, Cody Adams, du vet?'' jag nickade och kunde föreställa mig hans blå gröna ögon framför mig. Han var alltid jätte snäll och gick i klassen över oss men vi brukade aldrig prata direkt. Dock hade Raina alltid haft något för Cody och gjorde det säkert för mig att aldrig glömma honom.

''I varje fall ska han ha en fest idag, och ja...''

Jag avbröt henne, ''Jag vet att du vill gå, men vi ska ha gäster klockan sju''.

''Men det börjar inte för klockan tio och man behöver ju inte komma förens vid elva''

''Jaja okejdå, hämta mig tio i elva då''

''Yes, jag visste det''

Jag skakade på huvudet och vi började båda skratta.

''Ska vi åka till Brenda's och fixa naglarna? Jag bjuder''

Jag nickade och följde Raina ut till bilen. Vi gick in och Raina slängde sitt guldblonda hår över axeln innan hon satt i nycklarna i bilen.

 

''Så vilka är gästerna?'' sa Raina efter att vi båda valt rött nagellack.''En av mammas gammla vänner och hennes son, Luke'' svarade jag. ''Vänta är inte Luke den ett år äldre killen du brukade prata om från New York och om jag inte minns fel så tyckte du han var ganska snygg!'' Mina kinder hettades till och jag kollade ner i marken för att dölja att jag rodnade. ''Jag var faktiskt tio år'' sa jag som försvar. ''Skyll på det men det verkar som känslorna sitter kvar''

 

Klockan hade närmat sig sex och jag tackade Raina för skjutsen hem innan jag gick ut från bilen. ''Vi ses snart då'' sa Raina och jag nickade.

 

''Trodde du hade glömt bort tiden'' sa mamma när jag kom in, hon lät stressad.

''Vill du ha hjälp med någonting?''

''Ja, skulle du kunna välja något för mig att ha på mig och sätt på min locktång också, tack!''

 

Jag sprang uppför trappan och in i mammas rum. Mamma brukade oftast vara stressad när hon faktiskt var hemma och inte ute i världen för att köpa fastigheter och hitta investerare. Men trots det lyckades hon alltid att hålla ordning hemma särskilt i sin garderob som jag nu befann mig i.

Några rundor senare runt i garderoben hittade jag en plommon lila klänning med volanger upptill och ett guldigt spänne i midjan. Jag la fram klänningen på mammas säng och gick sedan in i hennes badrum för att slå på locktången.

Sedan gick jag till mitt egna rum och gjorde samma sak. Dock behöll jag kläderna som jag tidigare haft under dagen eftersom jag inte riktigt visste om jag skulle klä upp mig eller inte. Men ett par träklackar fick piffa upp outfiten.

Efter att jag hade lockat mitt hår en aning gick jag ner till nedervåningen igen.

 

Klockan var strax efter 7 och jag började bli lite nervös.

''Nu kommer dem!'' sa mamma och gick mot dörren. Jag följde efter henne och mamma öppnade.

''Nämen hejsan!'' sa mamma och Luke's mamma, i mun på varandra. De kramades och jag log mot Luke.

Jag visste inte om jag skulle sträcka fram min hand eller bara säga ''Hej'', han kanske inte kände igen mig. Tillslut bestämde jag mig för att sträcka ut handen mot Luke som kollade lite förvirrat men besvarade mig snart med en handskakning. ''Jaden'' sa jag. ''Jadie, jag vet, men i alla fall Lukas'' ... ''eller Luke'' svarade han. Jag skämdes en aning och kollade ner mot mina fötter för att dölja det och reste snart upp mitt huvud igen för att möta hans söta leende och de bruna ögonen som jag absolut inte glömt bort.

''Jaja, om vi ändå håller på då. Heather heter jag'' sa Luke's mamma lite skämtsamt och sträckte fram handen, men jag hann inte besvara hälsningen innan min mamma avbröt oss. ''Men kom in!''

Heather följde efter mamma ut mot altanen där de skulle äta buffé. Jag och Luke stod kvar precis innan för dörren. ''Så, vill du se mitt rum?'' sa jag. ''Visst''.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Hoppas ni gillade kapitlet! Skriv självklart vad ni tycker.

Tyckte det var lite små kul att inte göra Justin som den mystiska killen utan det kommer ta ett tag innan han faktiskt kommer in i novellen. Vad tycker ni om de? Gillar ni Luke?

 

 

 

Jag drog in min sista resväska genom ytterdörren och drog upp min väska som åkt ner från axeln. Sen pustade jag ut.

Fotsteg hördes från köket, men jag kunde inte se någonting för inne i huset var det kol svart. ''Oj! Men hej!'' sa mamma och tände lampan, hon satt ner sin kopp på bordet vänster om trappan och gick mot mig. Vi kramades ''Skönt att du är hemma igen'' Jag nickade, ''Jag går upp och lägger mig''.

 

Bara en av resväskorna orkade jag dra upp från trappan. Jag tände i mitt rum och kollade runt om mig, sen sprang jag mot min säng. Det hade varit en hel månad sen jag varit hemma i Orange County. Hela maj månad hade jag spenderat hos min pappa i Paris och nu var jag helt slut efter den 15 timmars långa resan jag precis genomgått.

Lite trögt tog jag mig upp från sängen och gick mot badrummet för göra mig i ordning inför natten eftersom klockan var halv 3 på morgonen. Jag borstade tänderna och smörjde in mitt ansikte, inget smink hade jag använt under dagen vilket var otroligt skönt.

Jag öppnade min resväska och strödde runt allt innehåll ihopp om att hitta min pyjamas. Äntligen. Mitt vit och rosa prickiga pyjamas-set stack upp ut väskan och jag drog snabbt ut den.

 

Med orken jag hade kvar bytte jag om och gick mot min säng. Men precis innan jag skulle lägga mig i sängen råkade jag gå på något mjukare än golvet. Mitt pass. De hade legat i bakfickan på jeansen jag tidigare haft på mig. Jag kollade på bilden i passet, den var tagen för ett år sen. Dock var det ingen större skillnad, jag hade fortfarande mitt blonda hår som räckte ner över bysten och mina blåögon som ej gick att tyda på fotografiet som var svart och vitt. Bredvid fotot stod mitt namn. Jaden Penelope Carleton. Och under namnet stod även mitt födelse-datum. Det var faktiskt bara 17 dagar kvar till min födelsedag om man räknade idag som 31 maj. Ja, om 17 dagar skulle jag fylla 17 år. Det kändes konstigt att tiden gått så fort och att jag redan var hemma från Paris, där jag hade bott hos pappa och faktiskt haft det riktigt bra! Jag var verkligen nöjd med resan men det var ändå skönt att komma hem.

 

Ett *peep* ljud kom från min iphone. Jag rullade runt och tryckte på knappen. Ett nytt meddelande från Raina, min bästa vän. ''Bonjour, hittade du kärleken Paris?'' Jag fnissade lite för mig själv. Men sanningen var den att det hade jag faktiskt inte och egentligen hade jag knappt försökt. ''Haha, ska vi ta en fika vid klockan 1?'' skrev jag. Svaret kom snabbt och jag gick ner till köket där min mamma satt.

 

''God morgon'' Jag gick mot kylskåpet och hällde sen upp ett glas med juice. ''Du, imorgon har jag bjudit hem en gammal vän till mig. De flyttade hit strax efter du åkte till Paris och ja, de kommer över på middag vid sju. Jag undrade vilka hon menade. ''Vilka de?'' svarade jag sen, ''Ja, hon har en son också. Ni brukade leka när ni var yngre. Han är något år äldre än dig'' Jag fortsatte tänka efter men kunde inte komma på vem det var hon talade om. ''Vad heter sonen?'' ...

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Kommentera.

 

 

Vad tycker ni om första kapitlet? Det är ganska kort och tråkigt men det är svårt man ska presentera huvud-rollen.