''God morgon'' Jag gick mot kylskåpet och hällde sen upp ett glas med juice. ''Du, imorgon har jag bjudit hem en gammal vän till mig. De flyttade hit strax efter du åkte till Paris och ja, de kommer över på middag vid sju. Jag undrade vilka hon menade. ''Vilka de?'' svarade jag sen, ''Ja, hon har en son också. Ni brukade leka när ni var yngre. Han är något år äldre än dig'' Jag fortsatte tänka efter men kunde inte komma på vem det var hon talade om. ''Vad heter sonen?'' ...

 

 

''Vänta lite'' sa mamma. Hon kom tillbaka med ett fotografi i handen. ''Här är en bild på dig och Lukas'' jag nickade och tog emot fotot. På bilden var det jag som 11 åring och en kille med mörkbrunt hår som såg lite äldre ut än mig. Vi stod på en skridskobana i Central Park och log mot kameran. Fotot var taget i New York då jag,mamma och pappa bodde där under 2 år.

''Luke, faktiskt'' sa jag till mamma och smålog. Lukas, eller Luke som jag alltid hade kallat honom var ett år äldre än mig och var min bästa vän när jag var yngre, men nu var det ungefär 5 år sedan vi hade sett sist.

''Raina hämtar upp mig om 10 minuter, vi ska fika'' sa jag samtidigt som jag gick i riktning mot trappan. ''Bara du är hemma innan 7''. Jag nickade även om jag inte var inom mammas synhåll.

 

*Tut tut* lät det utanför huset. ''Hejdå'' skrek jag och småsprang mot ytterdörren. Ett par midje höga shorts och en vit t-shirt var dagens klädval och en silverkedja med bokstaven ''J'' på som stod för ''Jaden'' fick pryda min handled.

 

''Två strawberries and cream, tack!'' sa Raina till kassörskan. ''Väljer du ett bord?''. Jag nickade och gick mot bordet som var framför ett fönster i hörnan. ''Perfekt'' sa Raina's röst bakom mig och vi slog oss båda ner. ''Så hur är det med dig då?'' sa jag till Raina och stoppade ner sugröret i min dricka medan jag väntade på hennes svar. ''Det är bara bra, har dock saknat min bästa vän'' svarade hon och log, ''Jag vet vad du menar'' instämde jag med.

 

Vi pratade på ett tag om allt jag missat här hemma och jag berättade hur Paris varit. I någon sekund sa ingen av oss någonting, men Raina bröt tystnaden. ''Cody, Cody Adams, du vet?'' jag nickade och kunde föreställa mig hans blå gröna ögon framför mig. Han var alltid jätte snäll och gick i klassen över oss men vi brukade aldrig prata direkt. Dock hade Raina alltid haft något för Cody och gjorde det säkert för mig att aldrig glömma honom.

''I varje fall ska han ha en fest idag, och ja...''

Jag avbröt henne, ''Jag vet att du vill gå, men vi ska ha gäster klockan sju''.

''Men det börjar inte för klockan tio och man behöver ju inte komma förens vid elva''

''Jaja okejdå, hämta mig tio i elva då''

''Yes, jag visste det''

Jag skakade på huvudet och vi började båda skratta.

''Ska vi åka till Brenda's och fixa naglarna? Jag bjuder''

Jag nickade och följde Raina ut till bilen. Vi gick in och Raina slängde sitt guldblonda hår över axeln innan hon satt i nycklarna i bilen.

 

''Så vilka är gästerna?'' sa Raina efter att vi båda valt rött nagellack.''En av mammas gammla vänner och hennes son, Luke'' svarade jag. ''Vänta är inte Luke den ett år äldre killen du brukade prata om från New York och om jag inte minns fel så tyckte du han var ganska snygg!'' Mina kinder hettades till och jag kollade ner i marken för att dölja att jag rodnade. ''Jag var faktiskt tio år'' sa jag som försvar. ''Skyll på det men det verkar som känslorna sitter kvar''

 

Klockan hade närmat sig sex och jag tackade Raina för skjutsen hem innan jag gick ut från bilen. ''Vi ses snart då'' sa Raina och jag nickade.

 

''Trodde du hade glömt bort tiden'' sa mamma när jag kom in, hon lät stressad.

''Vill du ha hjälp med någonting?''

''Ja, skulle du kunna välja något för mig att ha på mig och sätt på min locktång också, tack!''

 

Jag sprang uppför trappan och in i mammas rum. Mamma brukade oftast vara stressad när hon faktiskt var hemma och inte ute i världen för att köpa fastigheter och hitta investerare. Men trots det lyckades hon alltid att hålla ordning hemma särskilt i sin garderob som jag nu befann mig i.

Några rundor senare runt i garderoben hittade jag en plommon lila klänning med volanger upptill och ett guldigt spänne i midjan. Jag la fram klänningen på mammas säng och gick sedan in i hennes badrum för att slå på locktången.

Sedan gick jag till mitt egna rum och gjorde samma sak. Dock behöll jag kläderna som jag tidigare haft under dagen eftersom jag inte riktigt visste om jag skulle klä upp mig eller inte. Men ett par träklackar fick piffa upp outfiten.

Efter att jag hade lockat mitt hår en aning gick jag ner till nedervåningen igen.

 

Klockan var strax efter 7 och jag började bli lite nervös.

''Nu kommer dem!'' sa mamma och gick mot dörren. Jag följde efter henne och mamma öppnade.

''Nämen hejsan!'' sa mamma och Luke's mamma, i mun på varandra. De kramades och jag log mot Luke.

Jag visste inte om jag skulle sträcka fram min hand eller bara säga ''Hej'', han kanske inte kände igen mig. Tillslut bestämde jag mig för att sträcka ut handen mot Luke som kollade lite förvirrat men besvarade mig snart med en handskakning. ''Jaden'' sa jag. ''Jadie, jag vet, men i alla fall Lukas'' ... ''eller Luke'' svarade han. Jag skämdes en aning och kollade ner mot mina fötter för att dölja det och reste snart upp mitt huvud igen för att möta hans söta leende och de bruna ögonen som jag absolut inte glömt bort.

''Jaja, om vi ändå håller på då. Heather heter jag'' sa Luke's mamma lite skämtsamt och sträckte fram handen, men jag hann inte besvara hälsningen innan min mamma avbröt oss. ''Men kom in!''

Heather följde efter mamma ut mot altanen där de skulle äta buffé. Jag och Luke stod kvar precis innan för dörren. ''Så, vill du se mitt rum?'' sa jag. ''Visst''.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera.

Hoppas ni gillade kapitlet! Skriv självklart vad ni tycker.

Tyckte det var lite små kul att inte göra Justin som den mystiska killen utan det kommer ta ett tag innan han faktiskt kommer in i novellen. Vad tycker ni om de? Gillar ni Luke?